ivarochviktor

Ivar förevigad när han just plockat av mig ficklampan jag använder för att försöka få fram allt som han skickar in under soffan. Av någon anledning så pressar han in allt möjligt där och en gång i veckan måste man dragga efter fjärrkontroller, DVD:er, flip flops etc...





f.ö så är dagarna extremt enahanda just nu. Sitter på stranden och käkar glass och jordgubbar och har det riktigt skapligt.
Jag är på långholmen om ni vill haka.

Origin i lurarna idag på stranden...faktiskt inte så brutalt som jag tyckte vid första genomlyssning. Kommer i bli en parentes i skivsamlingen. Skall det smattra på ordentligt är det snarare tidiga 1349 eller The Berzerker som gäller. Och skall det vara riktigt argt säger jag Rotten Sound. Det känns faktiskt som att jag har svinsnabb musik så det räcker för 2009...skall sikta in mig på lite mer ödsligt, vemodig och satanisk ambient black metal till hösten...

mamma annika gästspelar bakom kameran med strålande resultat. Undertecknad hippie framför. Sjukt glad Ivar i luften. Om någon undrar varför han har blöja när han badar så handlar det mest om huruvida det förelog risk för "det stora", och idag fanns en viss risk.

Och så här ser dagarna ut. Eftersom de flesta av er sitter på kontoret hela dagarna kan det vara bra att vidga vyerna en smula och se att vardagen för en pappaledig inte alltid är så enkel. Det är blött, hett, brännande sol, sandigt - med andra ord riktigt tufft.


Musikmässigt så är det dock som vanligt.
I helgen har jag masserat mina trumhinnor med nedan nämnda Black Metal och Grind. Men sommarvädret påminde mig om svunna tider. Att vara 16 år och cykla tandemcykel med sjögren på gotland med en släpkärra innhållande Bulten och en "bergsprängare" med Confessor på högsta. Confessor är tack vare sången nog Earaches mest hatade och missförstådda band. Men det är för att metalskallar ofta är nervösa posörer...Så nu sitter jag med spotify på högsta och är nostalgisk. (dessutom har de ju släppt "nytt" som också är fett.)

enjoy, gammal låt, gamla gubbar. Still going strong. Trumspelet är out of this world.
.

Its a gooood life. Jag och Ivar bara Chillar i solen. äter lite, slappar lite, kollar på folk, chillar lite till. Ivar har inte slagit sig, pappa har inte lackat ur på massa idioter. Allt är bara Nice. Unna oss det nu.


Igår på Långholmen.





Istället för dagens youtube-klipp med gammal klibbig döds så blir det rapport från dagens träff med Andreas, Kranium recs.
Jag fick lägga vantarna på en länge efterlängtad Nitad-tischa, en split  7" (Makabert Fynd/Nice Idiot) samt en CD med Nitad.


Skall villigt erkänna att jag är på lite djupt vatten genremässigt här. Har mest varit torsk på Andreas snygga illustrationer och grymma formkänsla. Men efter ett par genomlyssningar så känns det som ett fräscht rucolablad i min ruttet dödsosande sommarmix. Bortsett Pig Destroyer och Voivod så är ju inte metal-döds-grind-BM kanske de mest innovativa genrena gällande form och dylikt. På gamla hårdrockstiden var det ju sjukt viktigt med NAMN-LOGO-OMSLAG för att man ens skulle lyssna på skiten. Nu får man ofta acceptera "kreativa" omslag av pårökta hemmafixare med Photoshop och MSword. Senare tidens släpp av bl.a General Surgery, Unanimated, Necrophobic etc har dock visat på viss ljusning...

Inspirerad av snacket med Andreas så knallade jag genast bort till Repulsive Records på S:t eriksgatan och inhandlade tre jävligt feta men ganska fula plattor.

• 1349, Liberation, 2003. Sinnesjukt apsnabb BM som jag skrev om. De har just släppt nytt. lite lugnare sägs det.
• Enslaved, Vertebrae. Listad som 2008:s bästa släpp i Terrorizer Mag. Progg-Black Metal. Rätt mjuk.
• Origin, Antithesis. Precis som jag trodde jag hade hört det mesta vad gäller hård musik så fick jag Origin i ansiktet.
  Villket jääävla mangel!!! NU tror jag dock inte att det går att driva musik spelad av människor längre. Men som sagt. hastighet är inte allt. Aggressionen måste finnas där. Och det gör den verkligen. Origin fick mig fan att rodna för det är så hårt. Bättre betyg kan jag inte ge en skiva efter en halv körning.

Hade det inte varit för TPB-mupparnas fjanterier i media och den där Falkvinges buuullshit så hade jag nog inte köpt så mycket plattor som jag gör nu. De har inspirerat mig att aldrig mer ladda ner musik. Hoppas flera reagerat på samma sätt.

Ett annat fenomen, som jag länge hade samma komplicerade syn på som jag tidigade hade på Black Metal är Carolina Gynning.

När Black Metal hypen kom var jag sjukt skeptisk. Ibörjan så bryr man sig inte, sen blir man lite intreserad, sen irriterad innan man till slut faller pladask. Idag när jag var på press stop för att köpa Terrorizer Mag så fick jag syn på Carolina Gynnings "drinkbok" - Min natt med Martini. 99:-. Inte så mycket drinks, mest loads med sköna foton på Carolina. Kan inte låta bli o rådigga henne när hon gör en sån pryl. Dessutom har hon här jobbat med riktigt bra folk. Sjukt glassiga bilder på henne. Allt är förlåtet. Typ.

Allt för idag kära vänner. Nu skall jag fylla på iPoden med att ny smarrig metal. Glöm inte att köpa skivor nu och stötta artisterna vilkas musik ni konstant lyssnar på.

...men jag kanske kan få till något ikväll. För några fina bilder har jag nog tagit.

Såg ett par sånna här till försäljning. Minns ni dem? Åttiotalet när det var som allra sämst.  Ärligt talat har jag svårt att tänka mig något mer svårsålt. Det skulle väl i så fall vara den beige varianten. Men nåt skånskt popsnöre som pluggar till arkitekt lär väl slå till. Fy fan.

Medan jag tar sats och försöker frambringa energi att sortera bildena från midsommarfirandet så får ni se lite från årets grillkalas med Backlura-Posset + familjer.

När jag tog studenten åkte de flesta hem till sina små ångestfyllda mottagningar på ett eget litet ekipage. Vissa samåkte såklart, men normen var en student per flak/cab/lustigt dekorerad bil. Nuförtiden har ni ju sett hur det ser ut. Lastbilar fullastade med fulla skrikiga ungdomar som vrålar i kapp med PA-system som pumpar NRJ-hits.
Häromdagen stoppade de SL-bussarna totalt på valhallavägen. Idag såg jag dem slunga ölburkar mot en stackars torghandlare som stod o sålde frukt. DÅ hade jag inte händerna fria så jag kunde inte föreviga dessa avskum. De losers ni ser på bilderna nedan är från ett annat tillfälle.



Men eftersom trenden har växt så är lastbilarna såklart slut och då funkar såklart vilken storbil som helst.
Lite roligt när jag såg dessa glada (!) åka förbi i en sopbil (för byggavfall) i ösregnet.





Jag har förstått att man inte behöver vara student för att få åka flak. Det är tydligen 50% yngre polare också. Men det är ändå ett sunkigt inslag i stadsbilden. Stockholm måste tydligen ha någon skamfläck, är det inte vattenfestivalen så är det mobila packade gaphalsar som med nerkissade cheap mondayjeans gör livet surt för oss avslappnade och fördomsfulla söderbor som bara är trevliga och mysiga jämt.

F.ö så vaknade jag tidigt imorse av att min söta son brakade i golvet med näsan före. (han sov med mig eftersom han har lite oroliga nätter sista veckan, troligen pga nya tänder) Han kryper alltså runt i sömnen och jag hann inte märka att han plötsligt föll över kanten. Stackarn. Blödde som bara den. Så nu har han en ordentlig fläskläpp och ett stort hack i tungan sen tidigare.



Agoraphobic nosebleed. Kan inte bli annat idag.

hum-te-dum-dum...



Tjena farsan, här är jag igen..



Den skall tydligen ner här.



Men här är jag lite puzzled. Vad gör han? Nåja, i normala fall brukar det vara mina skor han försöker slänga i toaletten.
Sen har han slutat doppa händerna i toan också. Det går framåt.



XUL, en av världens bästa låtar från ett av världens bästa band på en av världshistoriens kanske bästa plattor.
Tätare inledning på ett spår existerar knappast. Dessutom skriver Nergal så bra melodier att manglet hela tiden känns hårt när han blandar upp det med harmonier..(flera av er kanske kommer tycka de partierna är väl subtila)

När Ivar föddes så förvånades jag över hur mycket kärlek jag hade att uppbringa från ingenstans bara ett par dagar efter hans nedkomst. Precis när jag liksom hade förstått att han var här, frisk och fin, och skulle åka med oss hem så kände jag hur det var som att öppna en kran. Nog för att man alltid älskat sin familj, sina polare och sig själv. Men det här var en annan nivå.

Det skrämmer mig nästan att känslorna växer och expanderar för varje dag som går. Oron jag känner om han slår sig eller inte syns till för en sekund är helt infernisk (kan man säga så?) och jag förstår ju att det inte är i närheten vad som komma skall. Det är såpass skrämmande och starkt att jag nästan skulle vilja avråda vissa från att skaffa barn. Jag får en känsla att alla knappast kan klara pressen, oron och att plötsligt få hela sin värld vänd ut och in och uppochner.

Idag var jag och tränade i två timmar. På vägen hem så längtade jag så starkt efter Ivar att det kändes i magen. Kan knappt minnas när jag längtade så sist. (jo, efter Ivars mamma precis när vi fått ihop det...men inte efter två timmar.)
Jag hade ju längtat efter barn i 5-6 år innan Ivar kom till världen. Man jag kunde inte föreställa mig alls hur det skulle vara.
Det är dock precis som jag hoppats och befarat, men 10.000% mer. Av allt.



En av de mest episka svensk-dödsplattorna. Köpte den när den släpptes men har först idag förstått hur stilbildande den var.
Mörkt och fläskigt. Bättre än jag minns det. Rätt mäktigt för att komma från Gotland.



Har alltid trott att det var en av få döds-låtar med kärlek som tema. Men självklart handlar den om en kille som ligger med ett lik. Annan cool titel från samma skiva är "extremely rotten flesh" - vilken lyrik!

Jag och Berra Fuglesang hängde igår på tekniska museet med våra söner. Kan vara det bästa barnhänget hitills.

Det är inte bara bandy som jag och Ivar inte har gemensamt. Han älskar även motorer, bilar och alla sorters fordon. Där är jag totalt lost.





Ivar hittade en gåvagn modell större i restaurangen. Ett bra exempel på något som jag skulle störa mig på för ett halvår sen  - om någon annans unge drog runt med den alltså.



även Johns pappa Björn hade skoj. Hans högsta dröm är att få joina fuglesang i "jymden"











På Lekorama fanns även en manick som mätte hur stark man var.
Eftersom Ivar och John i framtiden skall vara bästa kompisar så utredde vi även en gång för alla vem av dem som kan säga "Min pappa är starkare än din pappa."

Ivar, såklart.

Om bilderna ser skit ut så beror det på att skärmen i min älskade MacbookPro har fått spel. Ingen är ledsnare än jag och det kan bli precis hur dyrt som helst.

dagens musik blir rotten apple eftersom det är så jag känner just nu inför asen som tilverkat min burk. Inte så hårt. Men passar bra såhär i studenttider eftersom den satt i min CD-spelare när jag tog studenten.




ps. nu är det andra dagen i rad som blogg.se har annonser för ändtarmssalva efter inlägget. Det är inget jag valt, eller får betalt/spons för.

Toe Jam med Anvil, som sagt. Tack för tipset.

This bag is not a toy.

Idag rasade min stackars son i backen med ansiktet före. Det var en klockren vad vi brukar kalla faceplant. Det ser alltid lite otäckt ut men oftast tittar Ivar bara upp med en min som tycks säga: "varför kommer du ångande, jag fick ju munnen full med grus, det är toppen!" Det händer  3-8 ggr per dag.

Idag hann han dock inte dra in sin tunga och bet ett stort hål i den. Satan så han blödde, stackarn. Jag är helt nedblodad.

F.ö så är ju badsäsongen här med besked (även om det är lite undantagstillstånd just den här veckan) Och det innebär att plaskdammen i Högalidsparken är fylld med vatten. Tidigare har jag sett fram emot det. Nu inser jag att det är allt annat än praktiskt för mig. Barn gillar nämligen att bada och plaska. Ivar blir rasande så fort han får syn på vattnet om jag inte släpper i honom.

Plaskdammen ifråga var först i mina ögon en pöl som "min son ALDRIG skulle få bada i."  Jag tycker det såg så povert ut och såg framför mig hur mycker råttskit, kanyler och kroppsvätskor som lär samlas där. Men det där kan jag glömma. Ivar har redan premiärbadat. Och fler gånger kommer det bli.

Eftersom Ivar troligen har ärvt mitt inte så tuffa pigment så är solskydd något man måste lösa. Att gnida in sitt barn med lotion är dyrt, troligen inte så helsmart i hälsoperspektiv och dessutom sjukt opraktiskt när det finns sand i närheten. Och det gör det alltid. Således har jag införskaffat diverse badkläder till Ivar som skyddar mot sol och torkar snabbt som han kan ha i sommar

Igår hade vi ordnat barnvakt för att fira demokratin med att rösta i EU-valet och äta en romantisk fettdrypande brunch. Brunchen intogs på Strand (f.d Street) och var högst medioker. Ihopklibbade nudlar och torra hamburgerbröd. Men det var en ok uppladdning inför att gå till vallokalen.





Alltså, jag förstår dem som inte röstar i EU-valet. Även om jag tycker det är en diss mot alla dem som lever utan rösträtt att inte rösta så hajjar jag grejen. Det kanske känns som att makten är så långt borta och allt det där.  Men OM man ändå bestämmer sig för att man vill påverka så kan jag inte låta bli att störa mig på det här. Enfrågepartier i all ära. Men enligt Fokus artikel så köper man ju grisen i säcken totalt. ( Och inget tyder på att det skulle vara ett felaktigt påstående )  Skall jag tolka det som att man skiter totalt i miljö, militära frågor, industri och jordbruk bara för att man vill kunna tanka ner senaste Terminator? Med en partiledare som säger:

" – Viktigare än vård, skola, omsorg, kärnkraft, försvarspolitik och skit som de har pratat om i 40 år"

Ja, såna "skitfrågor" kan väl omöjligen vara viktigare än att alla med dator skall kunna surfa fritt. Kom igen. Det om något tycker jag är en fet diss till dem som lever i diktaturer - att göra valet till nån spexig kuriosa och snacka om "demokratins grundvalar" när det i praktiken visat sig vara uddlösa lagar. Är alla dessa plöstligt så engagerade människor aktiva i amnetsy annars? Att värva medlemmar till ett parti utan avgift och med en fråga är kanske inte så svårt. Jag tycker lagstiftningen som kritiseras är utom all kritik. Men den verkar som sagt uddlös och i ett större perspektiv så är det om något en skitfråga. Just nu i alla fall.

Vi har människor som fryser ihjäl i våra storstäder på vintrarna, vi har redneckpöbel som lyckas fördriva irakiska flytktingar med stenkastning (och det är inte direkt softare i europa), vi har djurhållning som är att jämställa med tortyr. Vi har trafficking inpå knuten med bordeller i förorterna där svennebanan förlustar sig på minderåriga småtjejer. Vi har en integration som barkar åt helvete. EU:s jordbrukspolitik är ett eget kapitel. Men när våran puckade regering stiftar lagar som rent teoretiskt, på sikt kan hota vår internetintegritet, ja då jävlar går folk man ur huse och röstar på dagen pajas. Och att detta skulle röra sig om väljare som i stort är missnöjda med övriga partier (som jag är) , det köper jag inte.

 Alla som är inne på fildelning vet ju att det är olagligt. Så använd någon av alla olika anonymitetstjänster som finns och kör på. Eller gör som jag, använd dina grannars nätverk om du vill provlyssna en platta eller laddda ner simpsons.

Jag tycker verkligen antipiratlobbyn är patetisk. Jag tycker vår veka regering är än mer patetisk (därmed inte sagt att inte Bodström hade agerat likadant, eller värre) Jag tycker Piraterna och TPB är riktigt pinsamma de med. Men kom igen, världen är större, europa också. T.o.m. sverige och Stockholm är större än den jäkla fildelningsdebatten.

Lika lite som min generation kastades i fängelse för att vi spelade in LP på kasset kommer fildelarna att kastas i fängelse imorgon. Men lika lite som de där kasseterna då dödade industrin, lika mycket dödar nerladdningen skivbutiker och artister idag. SÅ ÄR DET. Att motivera sin nerladdning med att man ogillar skivbolagen är lika idiotiskt resonemang som att skita i att betala mackägaren för bensinen bara för att man ogillar Shells business i afrika.

polsk döds in your face.

 

Ivar har lärt sig vilka plagg som skall sitta var. Den här dagen så hjälpte jag honom på med exakt det han pekade på och det blev till slut såhär.



Barbapappapyjamas med en blöj-badbyxa och en liten frottésmäck för nyfödda.

Påminner om Robert Broberg scenkläder. Det skönaste var att Ivar verkade förstå att det var lite crazy och spexade loss lite extra. Apropå fåfänga så bjöd Ivar på sin "zoolander"-min häromdagen när vi fikade på lasse i parken.



Tillbaka till den hårda musiken nu. Senaste dagarnas råa väder har haft fördelen att man vill lyssna på hård och mörk musik. Döds och Doom när det är kallt och mörkt. Grind och teknisk metal när det sol. Så enkelt är det.
Bloodbath gör verkligen döds på precis det vis som hin håle vill ha den. Lagom skitigt utan att bli grötigt, mörkt utan att bli trögt och brutalt nog. 

 

För er som varit trogna och uppmärksamma så skrev jag faktiskt för inte så länge sen att Ivar börjat gå på egen hand. Det var kanske inte helt sant. Snarare så puttade jag och Ivars mamma honom mellan oss så han tvingades parera med ett steg för att inte ramla. Men men, nu går han i alla fall och det är sjukt kul att se. Till slut.  Han började när han var ett år, en månad, en vecka och en dag gammal. 

Förbannat jävla skitväder.