A national acrobat
Så, lite av högsommaren vi upplevde förra veckan. Långholmen, långholmen, långholmen.
Howdy cowboy!
Kollade in Maran och kände, liksom kvinnan på bilden att marathon njuts bäst som åskådare.
Ivars livs första sitta-och-slabba-i-strandkanten-stund. På långholmen.
Pär badar med Ivar.
Ivar festar till det med Selma på Långholmen. Cheers.
Det är tydligen inne att vara hårdrockare. Alla kanaler gjorde gemytliga reportage från Sweden Rock i morse och intervjuade de förvånansvärt (!?) trevliga hårdrockarna och deras barn. Jag trodde att Blackie Lawless och Alice Cooper dödade det sista "farliga" med hårdrocken. Jag skulle nu kunna kontra med att posta tidiga Mayhem, emperor och Gorgoroth (där bandmedlemmarna är/var galna våldsverkare) men jag försöker istället frälsa er med ett lite lättlyssnat och vackert klassiskt mästerverk.
En av världens bästa låtar. Det poppiga i sista halvan gör dock att man inte lyssnar på den så ofta. Hur tänte de när de la in en dallas-jingel efter världens mest deppiga inledningsriff? Nåja. Jag förlåter dem. F.ö så är Sabbath Bloody Sabbath en av världshistoriens mest episka skivor.
F.ö övrigt så undrar jag om SR verkligen HATAR mig. Först flyr man P3 för det är skit. Sen flyr man P1 för lantz är där. Sen flyr man emellanåt P2 pga av nån galen dirigent. TIll slut lyssnar man på radio stockholm men tro fan att den där jäkla Annika Lantz dyker upp där som gubben i lådan. Jag blir galen.
Kommentarer
Postat av: mattias
grymma bilder.
Postat av: Janne
Dallasjingeln kanske är där för kontrastens skull, vad vet jag? Annika Lantz är ju ingen höjdare, grymt synd att hon är i P1.
Trackback
