sista dagen...


Idag var sista dagen på min pappaledighet. I morgon börjar verkligheten, Ivar skall börja på dagis. Inskolning. Han ligger intet ont anande i sin säng nu och drömmer om välling, fri tillgång i städskåpet och chockladpudding. Som tur är så har jag haft honom mycket på öppna förskolan så det lär ju inte bli någon jättekontrast för honom mer än att jag nu SKA hålla mig i bakgrunden. 

Det känns också som att det är sista dagen på sommaren. Så jag avrundar de glesa sommarinläggen med ett sista. 
Jag kanske borde varna er att det är lite naket (undertecknad) längre ner i detta inlägg. Så om ni är känsliga för bleka subtilt atletiska kroppar i vackert sommarkvällsljus så klicka vidare. 



liiiten röd slända. taget på med tele.


Naaaw


Efter att ha pungat en halv månadslön på en skitvagn från tyskland är det surt att hitta en 30 år gammal emmaljunga på vinden, på landet, som krossar all konkurens.



Bilden är uppochner. Det är en spegelblank sjö...


Nåja, snart är den kanske inte så spegelblank längre...


Undertecknad på bilden, min älskade fästmö knäppte bilderna.


Utsikten från vår terass sista veckorna.


Phåttåshåpp säger du - Ingalunda säger jag. Bara lättat upp träden lite. Det var verkligen nationalromantik på hög nivå denna afton.


Knivig ljusmätning, kapitel 2. Farmor gillar Ivar.


Och Ivar gillar farmor nästan lika mycket som han gillar chockladpudding.


Det är verkligen min son. Ribs på stranden.



Musikmässigt så blir det en stillsam minst sagt melankolisk ballad för att lugna er efter att sett utviket ovan. Jag klassar det som en av världens bästa låtar. Alla kategorier. Speciellt om man är nydumpad, bakis, pårökt, just blivit vräkt och ligger på en naken madrass en kulen novembenatt. Spelar den därför inte så ofta. Men jäklars så bra det är. Toni Iommi ligger troligen bakom mer storverk än alla de andra tillsammans.

Det är alltså Black Sabbath som är upphovsmän till originalet. Här framfört av Cathedral.



Lee Dorrian på sång. Man har nästan svårt att fatta att han en gång frontade i Napalm Death och med dem släppte den mest inflytelserika och brutalaste grindplattan ever; From enslavement to obliteration och det enligt mig ännu bättre släppet: Mentally Murdered ep:n.  Hur det lät kan ni höra längre ner, efter Black Sabbaths version av Solitude.








Kräftor...

Det har uppdaterats riktigt dåligt på sistone, det har att göra med diverse förkylningstillstånd men även faktumet att denna blogg snart kommer självdö. Min pappaledighet lider mot sitt slut och Ivar skall börja på dagis. Självklart skall det rapporteras (om jag får plåta där vill säga)
...annars laddar jag för sommarbokslutet som skall visas i ett megainlägg som jag inte orkat ta tag i.

Årets kräftfiske hade diskuterats och planerats under lång tid. Min svåger Mats hade betat inte mindre än 25 burar så vi använde en separat båt bara för att transportera burarna.




Lika spännande varje gång


Jodå, ett par stycken...



I badbaljan för en sköljning i väntan på det slutgiltiga badet.


En dagstidning i tabloidformat är c:a 30cm bred. You do the math. Han var STOR.


Jag fick nästan en personlig relation till den här baddaren. Han förärades att få hoppa i koket sist av alla. Jag får aldrig veta om han uppskattade det.



Mats håller upp sjöns konung som sedemera hamnade i undertecknads mage.


Här ligger han brevid två normalstora kompisar.


Musikmässigt har sommaren varit mycket Havok för min del. Men nu börjar den mörkare kalla årstiden och då ser jag fram emot att sitta på kontoret i lurar och lyssna igenom sommarens skivhög: Unanimated, Necrophobic, Dark Funeral, Burzum, Coldworker, Immortal och mycket annat. Köpte på mig hela Bloodbaths katalog oxå.Det kanske mest haussade släppet i år, Behemoths Evangelion är här nu. Måste säga att jag är en smula besviken. Har dock inte spelat den tillräckligt för att ge ett slutligt betyg. Och besviken i det här sammanhanget betyder bara att det är en av mina 10 bästa plattor just nu. Men Behemoth brukar växa. SIngeln (nedan) är i alla fall en riktig hit.




Unanimated, pruttbra svensk döds.


Portugal...

Lite snapshots från portugal...


En akvarievägg till hotellrestaurangen i Coimbra. Bakom pelaren av bubblor ser man Annika äta frukost.



Coimbras universitet. Some schoolyard.







Utsikten från universitetskvarteren i Coimbra.




Alcobaca, I den stora katedralen jag glömt namnet på. Svårt o fotografera där utan att få med andra fotografer.


Martina käkar melon i Arelho.


Nattpromenad i Arelho


Ivar


Obidos.


Lissabons snutar skrämmer inte direkt vettet ur en...


...men har världens kanske snyggaste och tuffaste spårvagnsförare.



tittut.


Katarinahissen/gondolen fast bättre.


Jag har alltid varit för skoluniformer men killen längst fram ser inte ut att vara ett dugg nöjd med sin mundering.
Eller är han bara missnöjd med att bli plåtad av en till idiotisk turist?

RSS 2.0