ivarochviktor

Idag hände det. Jag fick ett "gott råd" av en total främling angående mitt sätt att vara med mot min son. Jag har hört andra berätta hur jävla rasande de blivit i liknande situationer men att den vrede jag kände i stunden fanns i mig (som allt som oftast är ganska vred) kändes lite kittlande.

Jahaja, nu har Ivar gått på dagis över en månad. Och jag som skulle ha avslutat den här bloggen samma dag som han började. Men min vana trogen lyckas jag aldrig slutföra något på så sätt som jag planerat. Hoppas ingen använder detta mot mig. Tanken var ju hursomhelst att låta denna bloggen dö och köra igång en ny, en ren fotoblogg.
Men jag tror nog denna får leva vidare lite under konstgjord andning faktiskt. Om inte annat för min kära mammas skulle som just skall till och skaffa sig en macbook för att hålla sig ájour.

Imorgon är det tydligen nallens dag fick jag veta idag. Troligen världens viktigaste högtid. Rättfärdigar dock bilden nedan med Ivar poserandes med sina två nallar.

Lee Dorrian på sång. Man har nästan svårt att fatta att han en gång frontade i Napalm Death och med dem släppte den mest inflytelserika och brutalaste grindplattan ever; From enslavement to obliteration och det enligt mig ännu bättre släppet: Mentally Murdered ep:n.  Hur det lät kan ni höra längre ner, efter Black Sabbaths version av Solitude.

Det har uppdaterats riktigt dåligt på sistone, det har att göra med diverse förkylningstillstånd men även faktumet att denna blogg snart kommer självdö. Min pappaledighet lider mot sitt slut och Ivar skall börja på dagis. Självklart skall det rapporteras (om jag får plåta där vill säga)
...annars laddar jag för sommarbokslutet som skall visas i ett megainlägg som jag inte orkat ta tag i.

Årets kräftfiske hade diskuterats och planerats under lång tid. Min svåger Mats hade betat inte mindre än 25 burar så vi använde en separat båt bara för att transportera burarna.




Lika spännande varje gång



Unanimated, pruttbra svensk döds.

Lite snapshots från portugal...





Alcobaca, I den stora katedralen jag glömt namnet på. Svårt o fotografera där utan att få med andra fotografer.


Martina käkar melon i Arelho.


Nattpromenad i Arelho


Ivar


Obidos.


Lissabons snutar skrämmer inte direkt vettet ur en...


...men har världens kanske snyggaste och tuffaste spårvagnsförare.



tittut.


Katarinahissen/gondolen fast bättre.


Jag har alltid varit för skoluniformer men killen längst fram ser inte ut att vara ett dugg nöjd med sin mundering.
Eller är han bara missnöjd med att bli plåtad av en till idiotisk turist?

Ett urval av senaste veckornas vistelse på Ingarö. Veckorna innan dess var vi i portugal, de bilderna är dessvärre en sån röra att jag ännu inte mäktat med att ens gå igenom dem ordentligt. Men hav förtröstan. Det kommer.



Ivar och Ebba dealar. Ivar vill ha hennes ben och hon vill både ha kakan och äta den. Ivar gick såklart förlorande ur denna duell. Ebba slukade hans brödbit och gick iväg med märgbenet i behåll...


Dr Ivar.



Kalle var på besök med Pappa och syster Moa.


Ivar tiitar djupt i glaset.



Mamma


Somrigt värre.



Grönan

Ivar och hans mamma är ute och leker. Jag sitter inne och testar hur mycket kaffe min kropp tål. Har lite jobb som måste vara klart innan måndag då jag och la familia åker på lite välförtjänt semester. Kommer finnas mycket fint här att titta på om c:a två veckor. Hoppas ni hittar tillbaka hit då.

Ivar chillar med en joint. Det skulle jag också behöva


Här hade jag egentligen tänkt lägga in ett maffigt kenza-inlägg med bilder på min nya fina klocka.
Men jag orkar inte. Jag är halvdöd. Jag hade eftermiddagen för mig själv idag. Ivar var med sin mor i förorten och jag skulle få lite "egen tid" som det kallas. Jag brukar normalt försöka jobba lite med mina bilder, träna eller umgås med någon försakad kompis. Men idag valde jag att vara i city. Jag behövde köpa lite skodon inför semestern och lösa ljudproblemet en gång för alla. (köpa stereo) Skor var enkelt. Jag förnedrade mig själv genom att springa på löpband inför en kamera som registrerade mina eventuella felsteg. Det hela sköttes av en butter och extremt ointresserad lök. När jag gick därifrån så kände jag mig som en puckad, lurad kund. Jag var tvungen att gå till en konkurrent och snacka med en betydligt trevligare lök för att få bekräftat att jag köpt rätt pjuck. (hade jag inte haft ett tillgodokvitto hos puckot hade jag bytt) Det hade jag som tur var. För ytterligare förnedring så håll utkik på långholmen och reimerholme där jag kommer skumpande inom kort i mina nya Nike. Det jag lärde mig var att man hellre handlar på Stadium än Intersport, eller kanske helst på löplabbet.

Sen knallade jag till HI-Fi-klubben för att en gång för alla utreda vad vi skall ha. Jag har ju fått "farbror barbros" klycsha : "Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet." smärtsamt bevisad för mig.

Och efter att ha klättrat rätt högt upp på prisskalan (för att slippa subwoofer) så privlyssnade jag B&W högtalarna som jag skall köpa till hösten. Mäktigt nog så hade de en Carcass-platta i butiken som vi mosade på. Keep on rotting in the free world. Har hört den minst 100 ggr och kan säga att jag hörde nyanser jag inte kunnat drömma om fanns där. Ser verkligen fram emot hösten. Men hur jobbig är inte situationen när man står med en 19-åring som har "money for nothing" som benchmark på hur musik SKA låta som står och hånflinar när man diskuterar. Ofta iförd en färdigknuten slips (inte idag dock).

Ivar förevigad när han just plockat av mig ficklampan jag använder för att försöka få fram allt som han skickar in under soffan. Av någon anledning så pressar han in allt möjligt där och en gång i veckan måste man dragga efter fjärrkontroller, DVD:er, flip flops etc...





f.ö så är dagarna extremt enahanda just nu. Sitter på stranden och käkar glass och jordgubbar och har det riktigt skapligt.
Jag är på långholmen om ni vill haka.

Origin i lurarna idag på stranden...faktiskt inte så brutalt som jag tyckte vid första genomlyssning. Kommer i bli en parentes i skivsamlingen. Skall det smattra på ordentligt är det snarare tidiga 1349 eller The Berzerker som gäller. Och skall det vara riktigt argt säger jag Rotten Sound. Det känns faktiskt som att jag har svinsnabb musik så det räcker för 2009...skall sikta in mig på lite mer ödsligt, vemodig och satanisk ambient black metal till hösten...

mamma annika gästspelar bakom kameran med strålande resultat. Undertecknad hippie framför. Sjukt glad Ivar i luften. Om någon undrar varför han har blöja när han badar så handlar det mest om huruvida det förelog risk för "det stora", och idag fanns en viss risk.

Och så här ser dagarna ut. Eftersom de flesta av er sitter på kontoret hela dagarna kan det vara bra att vidga vyerna en smula och se att vardagen för en pappaledig inte alltid är så enkel. Det är blött, hett, brännande sol, sandigt - med andra ord riktigt tufft.


Musikmässigt så är det dock som vanligt.
I helgen har jag masserat mina trumhinnor med nedan nämnda Black Metal och Grind. Men sommarvädret påminde mig om svunna tider. Att vara 16 år och cykla tandemcykel med sjögren på gotland med en släpkärra innhållande Bulten och en "bergsprängare" med Confessor på högsta. Confessor är tack vare sången nog Earaches mest hatade och missförstådda band. Men det är för att metalskallar ofta är nervösa posörer...Så nu sitter jag med spotify på högsta och är nostalgisk. (dessutom har de ju släppt "nytt" som också är fett.)

enjoy, gammal låt, gamla gubbar. Still going strong. Trumspelet är out of this world.
.

Its a gooood life. Jag och Ivar bara Chillar i solen. äter lite, slappar lite, kollar på folk, chillar lite till. Ivar har inte slagit sig, pappa har inte lackat ur på massa idioter. Allt är bara Nice. Unna oss det nu.


Igår på Långholmen.





Istället för dagens youtube-klipp med gammal klibbig döds så blir det rapport från dagens träff med Andreas, Kranium recs.
Jag fick lägga vantarna på en länge efterlängtad Nitad-tischa, en split  7" (Makabert Fynd/Nice Idiot) samt en CD med Nitad.


Skall villigt erkänna att jag är på lite djupt vatten genremässigt här. Har mest varit torsk på Andreas snygga illustrationer och grymma formkänsla. Men efter ett par genomlyssningar så känns det som ett fräscht rucolablad i min ruttet dödsosande sommarmix. Bortsett Pig Destroyer och Voivod så är ju inte metal-döds-grind-BM kanske de mest innovativa genrena gällande form och dylikt. På gamla hårdrockstiden var det ju sjukt viktigt med NAMN-LOGO-OMSLAG för att man ens skulle lyssna på skiten. Nu får man ofta acceptera "kreativa" omslag av pårökta hemmafixare med Photoshop och MSword. Senare tidens släpp av bl.a General Surgery, Unanimated, Necrophobic etc har dock visat på viss ljusning...

Inspirerad av snacket med Andreas så knallade jag genast bort till Repulsive Records på S:t eriksgatan och inhandlade tre jävligt feta men ganska fula plattor.

• 1349, Liberation, 2003. Sinnesjukt apsnabb BM som jag skrev om. De har just släppt nytt. lite lugnare sägs det.
• Enslaved, Vertebrae. Listad som 2008:s bästa släpp i Terrorizer Mag. Progg-Black Metal. Rätt mjuk.
• Origin, Antithesis. Precis som jag trodde jag hade hört det mesta vad gäller hård musik så fick jag Origin i ansiktet.
  Villket jääävla mangel!!! NU tror jag dock inte att det går att driva musik spelad av människor längre. Men som sagt. hastighet är inte allt. Aggressionen måste finnas där. Och det gör den verkligen. Origin fick mig fan att rodna för det är så hårt. Bättre betyg kan jag inte ge en skiva efter en halv körning.

Hade det inte varit för TPB-mupparnas fjanterier i media och den där Falkvinges buuullshit så hade jag nog inte köpt så mycket plattor som jag gör nu. De har inspirerat mig att aldrig mer ladda ner musik. Hoppas flera reagerat på samma sätt.

Ett annat fenomen, som jag länge hade samma komplicerade syn på som jag tidigade hade på Black Metal är Carolina Gynning.

När Black Metal hypen kom var jag sjukt skeptisk. Ibörjan så bryr man sig inte, sen blir man lite intreserad, sen irriterad innan man till slut faller pladask. Idag när jag var på press stop för att köpa Terrorizer Mag så fick jag syn på Carolina Gynnings "drinkbok" - Min natt med Martini. 99:-. Inte så mycket drinks, mest loads med sköna foton på Carolina. Kan inte låta bli o rådigga henne när hon gör en sån pryl. Dessutom har hon här jobbat med riktigt bra folk. Sjukt glassiga bilder på henne. Allt är förlåtet. Typ.

Allt för idag kära vänner. Nu skall jag fylla på iPoden med att ny smarrig metal. Glöm inte att köpa skivor nu och stötta artisterna vilkas musik ni konstant lyssnar på.

...men jag kanske kan få till något ikväll. För några fina bilder har jag nog tagit.

Såg ett par sånna här till försäljning. Minns ni dem? Åttiotalet när det var som allra sämst.  Ärligt talat har jag svårt att tänka mig något mer svårsålt. Det skulle väl i så fall vara den beige varianten. Men nåt skånskt popsnöre som pluggar till arkitekt lär väl slå till. Fy fan.

Medan jag tar sats och försöker frambringa energi att sortera bildena från midsommarfirandet så får ni se lite från årets grillkalas med Backlura-Posset + familjer.